Jag är tillbaka där mitt liv tog sin början och jag ser ett nytt liv växa till sig för att en dag stå på egna ben. Än är det långt dit, men jag märker att det är på väg. För var dag som går då kliver hon ett par steg framåt, och det går verkligen undan. Jag kan aldrig få nog av att följa dina framsteg och jag fylls varje dag av förundran över hur det kan gå så snabbt. Det var inte länge sedan du sov på mitt bröst ibland om nätterna, skulle du göra det nu så skulle mitt luftintag bli aningen begränsat. Du växer så snabbt och ganska snart börjar du att gå och försöker göra dig förstådd. Jag längtar till den dagen då jag och din mamma kan fråga dig vad som är fel då du gråter istället för att åtgärda det vi tror är felet.
Jag minns dagen du kom väldigt klart, men också väldigt suddigt, jag var liksom i en annan värld. Allt gick då fort och jag hann inte riktigt förstå vad som hände. Det som jag trodde skulle bli en riktig pers var över på trettio minuter, och det kändes som ännu kortare tid. Du var så vacker när du kom. Du var det vackraste jag sett, men det märktes snabbt att du var en tjej med temperament. Det märks förresten fortfarande, det är fruktansvärt så arg du kan bli.
I denna stund ligger du bredvid mig i sängen och sover så skönt, antagligen bara för att jag inte kan sova. Du brukar ju inte sova så bra annars. Du är för övrigt det bästa som häng mig. Eller förresten det näst bästa, att träffa din mamma är det bästa som hänt mig för annars hade du ju inte funnits.
Jag älskar er båda två och saknar er något fruktansvärt när jag är på jobbet. Jag vill vara med mer och se hur ditt ungs liv utvecklas och hur du gör dina framsteg.

Puss puss på er mina fina flickor<3

När sömnlösheten slår till och jag grubblar på livet...
Då vill jag åka till min farmors grav, men jag vågar inte vara på kyrkogården mitt i natten.
Då vill jag hålla om dig älskling, men jag vill inte väcka dig när du sover så vackert.
Då kan jag lika väl ge upp och segla min båt ut på öppet vatten.

Höstens klara morgonluft fyller mina lungor och jag känner mig fri. Fri att i världen göra vad jag vill. Löven faller sakta och landar ovetandes på marken och ligger kvar så länge vinden vill, idag kan de ligga länge.
Klockan är tidig morgon och jag far under Stockholm i tunnelbana, det var länge sedan sist. Jag vill minnas att det brukade vara mer människor på tåget den här tiden på dygnet, men minnet förvrids kanske med tiden. Bredvid mig sitter en gråhårig dam med rosa jacka, det ser för illa ut. Hon verkar dock väldigt nöjd och sitter där självsäker och läser sin bok med värdighet och ser viktig ut. Längre bort står en elegant kvinna i trettioårsåldern, hon bär en grå kappa och hennes hår ser ut att ha tagit timmar att få och ligga och svaja precis som hon vill.
Hemma ligger L och C och väntar på att jag ska komma hem efter en tuff arbetsdag. Det är fint att varje dag komma hem till de som älskar mig, att överhuvudtaget ha någon som älskar mig och är beredd att göra allt för mig.
Stannar vid Slussen, snart framme. Måste erkänna att det känns lite lockande att åka till fruängen bara för att få uppleva den resan igen, men tyvärr hinner jag inte innan jag måste vara på jobbet. Snart framme vid liljeholmen och där slutar min resa för den här gången. Där har jag för övrigt upplevt en hel del, men det får vi ta någon annan gång...

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3147847/images/2012/pic_506143d4ddf2b3755f00125e.jpg" class="image">

Sommarens ljus har vänt oss ryggen och springer ifrån oss med en väldig fart. Sommarvärmen vände oss ryggen redan i slutet på maj. Den sämsta och den bästa sommaren lämnar oss med en obeskrivlig glädje och sorg i kölvattnet.
Det som började så bra en morgon i slutet på maj fick en märklig vändning i mitten på juni. Jag satt i soffan med mina flickor, min älskade Louise och vår då tre veckor gamla Céline, och såg på Sverige-England i fotbolls-em. Just efter att Sverige tagit ledningen så får jag ett telefonsamtal som jag önskar att jag aldrig hade fått. Glädjen förvandlades snabbt till stor sorg då jag förstod vad det gällde, min morfar hade gått bort efter en tids sjukdom.
Så fort som möjligt packade vi oss i ordning och satte oss i bilen för att åka till Torhamn och vara med släkten där och stötta mormor.
En vecka senare var det dags för midsommarafton och det var långt ifrån den midsommar som man önskat att Céline skulle få uppleva under sitt första levnadsår.
Ännu kändes det inte som att morfar lämnat oss, nej jag kände hela tiden som att han när som helst skulle komma tillbaka och vara glad och lycklig som vanligt. Det var först på begravningen som känslorna kom ikapp mig. Det var då jag insåg att han är borta och det var då jag insåg hur ledsen jag var för att han inte fått träffa mitt och Louise lilla mirakel.
Det var en snabb sammanfattning utav en del av min sommar, mer kommer jag lovar... Jag vill skriva mer, men jag måste sova för att orka morgondagen...
God natt

Nära är havet som ger oss sitt ljuva brus från vågorna som slår mot land. Nära är havet och dess salta doft som är som balsam för själen.
Nära är måsen, vassen och fiskebåten som sakta puttrar fram på väg mot hamn.
Nära sitter du insvept i min arm. Nära är du och din värme. Nära är du, men jag vill att du kommer närmre.

God morgon
Det då helt omöjligt att somna om den här tiden på dygnet när fåglarna skriker hela tiden. Det låter som att de sitter på sängkanten ungefär. Men det är ändå härligt med ljudet från måsarna som letar frukost eller vad de nu gör, jag gillar ljudet i alla fall. Det liksom symboliserar sommar på något vis. Och måsarna låter annorlunda vid kusten än hemma vid sjön, de låter lyckligare här på något vis. De verkar känna av friheten som havet innebär. De känner de salta vindarna som hjälper dem att lyfta och sedan segla mellan kobbar och skär.
Det där var ju ingen mås det var en kråka. De låter illa som fan. De låter som danska fiskmåsar. Spotta ut gröten!!
Mina fina flickor ligger och sover här bredvid och ser lika söta ut som vanligt. Jag är så oerhört lycklig och stolt att jag har er. Celine blev en månad i fredags och upplever sin första sommar i Torhamn, men med största sannolikhet inte den sista.
Det har tyvärr blivit väldigt dåligt med strandhäng och bad, men förhoppningsvis blir det ändring på det nu i veckan. Vi får hoppas på riktigt bra väder nu sista veckan i mitt lilla paradis. Här skulle man bo, synd bara att det inte finns några jobb. I Skåne däremot finns det jobb, måste bara vänta på rätt jobb. Vill inte byta firma så hoppas på att vi kan etablera oss i Malmö eller Helsingborg sen kan vi flytta ner på studs. Verkar som att det finns mycket fina hus i trakterna omkring Helsingborg, ängelholm och Örkelljunga. Vi var på två husvisningar I Klippan när vi var och hälsade på Lollos faster i just Örkelljunga och man kan konstatera att det är väldigt prisvärt. Förhoppningsvis kommer möjligheten att flytta ner relativt snart. Trivs bra här i södra Sverige och har alltid gjort. Känner mig mer hemma här än vad jag gör hemma.
Dags att försöka sov lite till i alla fall, kommer va helt slut annars idag.
God natt

God morgon... Det är söndag och vi ligger kvar i sängen och myser med katten. Idag blir det väl jobb eftersom att jag varit lat de andra dagarna under helgen och skjutit upp jobbet till en bättre dag.
Den här helgen har varit helt underbar med god mat och ett strålande väder. Jag har dessutom hunnit med fiske och lyckades dra upp fyra gäddor, nytt mängdrekord för min del. Kul var det.
På grund av min lathet när det gäller jobb i helgen så hinner jag tyvärr inte gå på fotboll ikväll, men det är match på torsdag igen så jag överlever nog det med.
Idag måste jag dessutom hinna med gräsklippning och annat plock på tomten, blir fullt upp med andra ord.
Så till gårdagens Champions league-final. Härligt med en oväntad segrare. När man talar om Chelski så kan man inte göra annat än att imponeras över effektiviteten framför mål. Medan Bayern hade typ 17 hörnor och 15 skott, varav 5 på mål och lyckades göra ett mål så lyckades Chelski göra mål på sin första hörna.
Nä nog om det.
Nu är det bara 20 dagar kvar till beräknat datum för förlossning. Jag längtar så galet mycket efter att få träffa min lilla guldklimp som ligger där inne i Lollos mage och frodas. Jag vill höra henne säga de magiska orden att nu är det dags att åka. Vill ha min bebis!!!
Tyvärr så finns det ju inget att göra för att skynda på saker utan det tar verkligen den tid det tar. När bebis känner sig redo så kommer den ut :)
Du välkommen när du än kommer...
Måste bara lägga upp en bild på Lollo och Sigrid, de är så söta...

God morgon era jävlar!
Vaknar upp ensam i sängen utan Lollo, undra vart hon är. Täcket e ju borta med så hon ligger väl nere och glor på tv. Själv ligger jag kvar i sängen och är groteskt pissnödig, måste ta tag i det snart. Idag verkar bli en trevlig dag med blandad aktivitet, hoppas på fiske. Det var ju så kul senast, hoppas bara att jag får något den här gången.
Alltså, nu skriver jag bara för att jag känner mig tvungen och har därför ingen aning om vad jag ska skriva. Jag måste försöka komma in i ett läge då orden bara sprutar ur fingrarna, jag börjar närma mig nu. Jag måste hitta känslan av att det jag skriver också blir intressant för någon annan, men hur skulle det gå till. Att någon skulle läsa det jag skriver och känna sig glad efteråt låter otroligt, men om nu någon blir glad utav det som jag skriver så hör av dig så att jag får veta... Det skulle göra mig glad, undra om du finns där ute någonstans.
Igår blev vi lite skrämda eftersom att bebis inte hade rört sig på typ hela natten som den brukar, och den låg stilla på morgonen också. Lollo ringde till förlossningen och kollade med dem och de sa åt henne att dricka något kallt för att väcka bebis så hon provade och det fungerade och bebis vaknade...
Nä nu måste jag gå på toan.
Förresten så är det bara 27 dagar till beräknat datum och det börjar märkas att det är ganska nära nu. Jag längtar efter våran bebis :)

God middag
Kontorsdag innebär slödag.
Var inne på Volvo i Norrtälje vid åtta i morse för att kolla någon kabel som tydligen kunde åka isär om man drog i den, men först var man tvungen att sträcka in armen under förarstolen, gräva runt lite och kanske lyckas hitta kabeln och sen dra till med ett hårt ryck. Detta är alltså något som skulle kunna hända och då skulle inte airbagen funka. Låter ju jävligt troligt, eller inte, men nu har i alla fall Volvo ryggen fri.
Efter att ha undvikit att blogga nu i några dagar så ska jag skriva av mig ordentligt...
Fan vad jag hatar svenska domarkåren, de gör fan allt för att förstöra för Gnaget. Nog för att AIK spelade som skit i tisdags, men det är väl inget skäl till att inte döma mål när bollen uppenbarligen är över mållinjen. Annars var matchen bara en ren jävla plåga. Spelet var skit och jag stod bara på norra och var förbannad hela tiden, det ända som var bra var just norra som presterade på hög nivå. Undrar hur tifot såg ut, måste ta och kolla det nu.
Ok, innan matchen var var jag och min tjocka gravida ko till älskling, Louise hos barnmorskan på kontroll. Allting fortsätter att se bra ut och bebis är nu fixerad med huvudet nedåt. Idag är det bara 30 dagar kvar till beräknat datum. Skulle vara trevligt om bebis vill komma ut snart, jag längtar sjukt mycket.
Av någon konstig anledning så känns det inte som att jag sover så mycket som jag gör. Jag är trött jämt även om jag sover typ åtta timmar per natt och så drömmer jag massa konstiga drömmar som jag aldrig har gjort förut. Jag vaknar varje morgon och tänker "men vad var det där för något, jag vill se mer". Och varje morgon känns det som att jag bara sovit i fem minuter, nätterna går jävligt fort. Kanske är det så att Louise dåliga sömn smittar litegrann på mig, hon lämnar liksom över en liten del till mig. Funkar det? Hmm jag vet inte.
Nu är det snart dags för utvecklingssamtal med chefen. Önska mig lycka till. Konstigt att man är nervös för det när man pratar med honom i alla fall en gång i veckan i vanliga fall. Det här är ju ingen skillnad egentligen, det är bara under mer ordnade former. Som sagt önska mig lycka till. Om en halvtimme kör vi!! Ska bara läsa igenom personalhandboken en gång till.
Igår sysslade jag med att betygsätta mig själv och jag kan väl sammanfatta det såhär, jag gör mycket bra men jag vill och kan utvecklas och bli bättre...
Nä nu börjar det bli dags.

Igår kväll vid elvatiden sprack jag upp i ett stort leende då jag kom på att det faktiskt var fredag... Även om det bara varit en kort och lugn vecka så är det skönt med helg. Idag var planen att sova ut oordentligt och verkligen sova tills jag vaknar av mig själv, men fick jag det? Nej såklart inte kvart i tio ringde Niklas och frågade om jag var sugen på fiske och det var jag såklart. En dryg timme senare var vi ute med båten på skedviken för årets fiskepremiär, men fick jag något? Nej! Både Niklas och Mattias drog upp varsin men inte jag. Mattias var så nöjd över att han drog upp den första gäddan som var på typ ett like och en liten stund senare drog Niklas upp en på dryga fem kilo, personligt rekord för honom. På vägen hem så såg vi ett rådjur som stig vid strandkanten och betade och inte alls brydde sig om oss. Tog en bild på den som blev hyfsat bra i alla fall, synd bara att inte huvudet syns.
Nä nu är jag nere på ip och tänker slå lite inlägg och skjuta lite, man måste ju träna lite inför matchen imorgon. Hoppas bara att jag inte sträcker mig.

God morgon eller vad man nu ska säga. Jag vaknar varje morgon efter att ha sovit sex, sju timmar och kan aldrig somna om och det börjar bli djävulskt drygt eftersom att jag blir trött igen några timmar senare. Varför kan jag bara inte få sova lite till för?
Fotbollsträning igår med lätt förkylning i kroppen var inte så smart, känns tyvärr som om det blivit sämre idag tyvärr. Jag får väl tugga lite vitlök ikväll så ska det nog bli bra, jävla synd att whiskyn är slut för det brukar alltid hjälpa mot förkylning.
Ligger fortfarande kvar i sängen, har försökt somna om i två och en halv timme nu...
Idag ska vi föräldragruppsmöte och se på film igen. Det var väldigt märkligt förra gången när vi kom dit, vi kom sist och alla satt där knäpptysta och bara tittade på oss när vi kom. Det var två andra par där som jag kände igen. Det är väldigt märkligt att sitta och vänta i grupp sådär, det blir konstig stämning och väldigt tyst. Hoppas det blir annorlunda idag. Vi ska vara där klockan 13 så därför blir det att jobba på efteråt, ska i alla fall jobba halvdag idag.
Jag trodde länge att min dämpare på cykeln var helt slut och läckte olja, men det verkar inte så, den fungerar som tur är hur bra som helst. Jag fick ordning på cykeln nu i helgen då nu är det bara sticka ut och pressa timmar.
Lollo fick precis en rejäl spark på revbenen, den satt tydligen klockrent och hon vaknade utav den, det låter inte så jätteskönt direkt. Det lär väl bli mer sådana sparkar innan den lille bestämmer sig för att komma ut i världen. Jag längtar verkligen, snart kan jag kalla mig pappa och snart kommer en liten krabat att kalla mig för pappa det känns helt otroligt och fantastiskt.
Igår kväll gjorde vi fruktsallad efter att jag kommit hem från träningen och fyllde en stor tallrik var till bredden, det var så jävla gott, fruktsallad är så jävla underskattat och borde ätas oftare. Det är väl ganska nyttigt också? Det borde vara det i alla fall.
Nu fick Lollo en spyattack igen, hon har haft såna några morgnar nu. Vet inte om det beror på att det börjar bli trångt för bebis att den pressar på något som gör att hon måste spy.
Nä nu får det bli frukost för jag är hungrig...

Mycket har hänt sen sist jag skrev och jag vet att det var länge sedan... Jag har totalt saknat inspiration till skrivning, det har helt enkelt varit för mycket annat att tänka på, men nu har jag fått höra att det efterlyses ny läsning (tack Andy för att du finns, du är en av få som läser det jag skriver)... Därför sätter jag mig nu här och försöker att dikta ihop något som både är kul för mig att skriva men också intressant för någon (läs Andy) att läsa. Nu har det lugnat ner sig på jobbfronten och istället så tar alla träffar med barnmorskan och föräldragruppen upp mycket tid, de är på så konstiga tider så att man knappt hinner jobba de dagar som man ska till mvc, skulle gärna ha tider tidigt på morgonen eller på kvällen inte mitt på dagen.
Det är nu bara cirka fem veckor kvar och det börjar märkas. Lollo säger att bebis trycker sig neråt hela tiden och pressar på med benen mot hennes revben och det gör såklart väldigt ont. Hon har mycket ont i ryggen så jag brukar ge henne massage så ofta som möjligt, men det hjälper bara för stunden tyvärr.
Igår köpte vi första paketet med blöjor som vi ska ha med till bb, i veckan ska vi packa väskan så att vi är redo. Det kan ju vara dags för födsel precis när som helst. Jag längtar till den stunden, men det är såklart nervöst.
Nä nu har jag inte tid att skriva längre, men jag får försöka att skriva snart igen...