När sömnlösheten slår till och jag grubblar på livet...
Då vill jag åka till min farmors grav, men jag vågar inte vara på kyrkogården mitt i natten.
Då vill jag hålla om dig älskling, men jag vill inte väcka dig när du sover så vackert.
Då kan jag lika väl ge upp och segla min båt ut på öppet vatten.

Nära är havet som ger oss sitt ljuva brus från vågorna som slår mot land. Nära är havet och dess salta doft som är som balsam för själen.
Nära är måsen, vassen och fiskebåten som sakta puttrar fram på väg mot hamn.
Nära sitter du insvept i min arm. Nära är du och din värme. Nära är du, men jag vill att du kommer närmre.

Jag känner solen, jag känner den begynnande värmen.
Det är vår i luften och jag hör fågelsången.
Solen och ljuset gör sig påmind, jag kan föreställa mig värmen.
Våren närmar sig och jag upplever den med dig för andra gången.
För andra gången och mitt liv förändras.
Du växer, får ont och längtar.
Vi delar våren tillsammans för andra gången och jag njuter av sången.
Jag lyssnar till Eldkvarn och Plura håller sitt huvud högt.
Jag tänker tillbaka och minns farmor.
Farmor med huvudet högt in till sista stund.
Nu ser hon på mig från himmelens djupblå grund.
Våren kommer närmare och snart har halvåret blåst förbi.
Jag önskar du kunde fått se oss bli vi. Jag önskar du sett den lille.
Jag vill dela min lycka med di och jag vet att du kan se mig.
Jag vill prata med dig och jag vet att du hör mig.
Jag vet vad du skulle ha sagt, du menade att jag hade framtiden för mig.
Våren är snar här och jag saknar min farmor...