Höstens klara morgonluft fyller mina lungor och jag känner mig fri. Fri att i världen göra vad jag vill. Löven faller sakta och landar ovetandes på marken och ligger kvar så länge vinden vill, idag kan de ligga länge.
Klockan är tidig morgon och jag far under Stockholm i tunnelbana, det var länge sedan sist. Jag vill minnas att det brukade vara mer människor på tåget den här tiden på dygnet, men minnet förvrids kanske med tiden. Bredvid mig sitter en gråhårig dam med rosa jacka, det ser för illa ut. Hon verkar dock väldigt nöjd och sitter där självsäker och läser sin bok med värdighet och ser viktig ut. Längre bort står en elegant kvinna i trettioårsåldern, hon bär en grå kappa och hennes hår ser ut att ha tagit timmar att få och ligga och svaja precis som hon vill.
Hemma ligger L och C och väntar på att jag ska komma hem efter en tuff arbetsdag. Det är fint att varje dag komma hem till de som älskar mig, att överhuvudtaget ha någon som älskar mig och är beredd att göra allt för mig.
Stannar vid Slussen, snart framme. Måste erkänna att det känns lite lockande att åka till fruängen bara för att få uppleva den resan igen, men tyvärr hinner jag inte innan jag måste vara på jobbet. Snart framme vid liljeholmen och där slutar min resa för den här gången. Där har jag för övrigt upplevt en hel del, men det får vi ta någon annan gång...

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3147847/images/2012/pic_506143d4ddf2b3755f00125e.jpg" class="image">