Sommarens ljus har vänt oss ryggen och springer ifrån oss med en väldig fart. Sommarvärmen vände oss ryggen redan i slutet på maj. Den sämsta och den bästa sommaren lämnar oss med en obeskrivlig glädje och sorg i kölvattnet.
Det som började så bra en morgon i slutet på maj fick en märklig vändning i mitten på juni. Jag satt i soffan med mina flickor, min älskade Louise och vår då tre veckor gamla Céline, och såg på Sverige-England i fotbolls-em. Just efter att Sverige tagit ledningen så får jag ett telefonsamtal som jag önskar att jag aldrig hade fått. Glädjen förvandlades snabbt till stor sorg då jag förstod vad det gällde, min morfar hade gått bort efter en tids sjukdom.
Så fort som möjligt packade vi oss i ordning och satte oss i bilen för att åka till Torhamn och vara med släkten där och stötta mormor.
En vecka senare var det dags för midsommarafton och det var långt ifrån den midsommar som man önskat att Céline skulle få uppleva under sitt första levnadsår.
Ännu kändes det inte som att morfar lämnat oss, nej jag kände hela tiden som att han när som helst skulle komma tillbaka och vara glad och lycklig som vanligt. Det var först på begravningen som känslorna kom ikapp mig. Det var då jag insåg att han är borta och det var då jag insåg hur ledsen jag var för att han inte fått träffa mitt och Louise lilla mirakel.
Det var en snabb sammanfattning utav en del av min sommar, mer kommer jag lovar... Jag vill skriva mer, men jag måste sova för att orka morgondagen...
God natt